Grönblommig Gina Tricot

 Var på stan härom dagen för att köpa en ny kajal, och tittade in i fönstren på Gina Tricot på vägen, och såg att de hade så mycket färgglatt som såg fint ut (till skillnad från H&M som har en tråkig period nu där det ser ut som att det är höst- och vinterkläder de säljer fast det är slutet av maj). Provade ett helt gäng plagg, men gillade inte hur de flesta satt, men den här tyckte jag var fin. Funderar på att korta ärmarna, eftersom de egentligen ser ut som på andra bilden, och jag tycker den är finare med kortare. Sen funkar alltid omlott lite halvkasst på mig (eller på alla?) – man riskerar ju alltid att visa brösten, känns det som, så jag satte en säkerhetsnål som håller ihop den och den får nog bo kvar där.
Puffärmar verkar tydligen vara det hetaste heta nu, och gärna med den här lite halvlånga längden. Lite skeptisk dock... Men grönt känns härligt, har nästan inga gröna kläder – jag hade en kort grön period för kanske 15 år sen, men sen dess har jag nästan inte hittat några gröna kläder jag tyckt om, förrän nu.

Denna fick bli årets mors dagsklänning!

Rosa hemsydd sommarklänning

Jag kom verkligen igång med att sy, och körde på med en rosa också – samma sorts tyg som den blå, som bara legat och väntat sedan jag slutade mitt senaste fasta jobb 2013 och fick ett presentkort på Olssons Tyger. Samma mönster som de två senaste, men med justeringar. Blev ju hur bra som helst, tycker jag själv.

Prickig hemsydd

Den här klänningen var en enda lång prövning i tålamod – och de som känner mig vet att tålamod är min absolut sämsta gren...

Det började med att jag gick på en sorts kurs i en sybehörsbutik, då jag fick vara där hela dagen och få hjälp av innehaverskan när hon hade tid, och även om hon var duktig var hon en aning tålamodsprövande att umgås med pga babblig och vet allt bäst. Anyway, hon hjälpte mig att justera ett mönster jag hade så att det blev perfekt, så det var ju bra. Men mitt prickiga tyg, som jag haft liggande hemma i flera år, var sladdrigt och tunt, och fodertyget var mjukt och lite väl följsamt så det var svårt att klippa rakt i det.

Sen när jag väl skulle sy ihop alltihop hemma så insåg jag det helt självklara faktumet att för att sy en klänning med foder måste man i princip sy två hela klänningar, men som resultat får man bara en. Suck. Som tur var blev den i alla fall bra till slut!

Rosaprickig från Almedahls

 Christopher upptäckte Sellpy härom året, och har sen dess köpt en massa fina begagnade kläder därifrån. I julas fick jag fem eller sex klänningar han hittat där,  bland annat denna. Den är från Almedahls, där min mamma hade sitt allra första jobb på 60-talet i Borås, så det är ju lite roligt.

 Mönstret ändrar sig, från mer fyrkantiga större prickar upptill mindre runda nertill.

Matchade den med min senaste favoritring igår. :)

Blå hemsydd

Äntligen har jag kommit igång med att sy igen!

Jag rotade fram kjolmönstret jag konstruerade själv när jag gick en mönsterkonstruktionskurs i Lund för  några år sen och ett köpt klänningsmönster för överdelen och justerade det lite och körde på med ett tyg i bomullsstretch som legat och väntat i över fem år. Och jag blev så sabla nöjd!

Vad mycket lättare det var att sy när jag har ett mönster som passar, istället för att göra som jag brukade innan: klippa efter ett annat plagg, men alldeles för stort och sen nåla, sy och klippa tills det passar. Visserligen krävdes det lite pill för att få det här helt rätt också, men nu har jag ju det till nästa. Dagen efter jag gjort klart denna gick jag dessutom en sorts kurs i en tygaffär i stan för att lära mig göra fler justeringar enklare, så det är fler klänningar på gång!

Jag sydde två bälten: ett i samma tyg med handsydd rosett, och ett av mörkblå resår med ett spänne jag hade. Blev lite flygvärdinnelook med det mörkblå, kan jag tycka, men ganska fint ändå.

Röd finstickad H&M och lite om de där knopparna som inte får synas

Beställde den här från H&M på nätet för några månader sen, men har visst glömt att blogga den. Väldigt fint fall på den, för det är lite tyngd i den i och med att den är finstickad. Och lite dyrare för att vara H&M, tror den kostade 399:-.

Men att den är i en aning kraftigare kvalitet hjälper ändå inte för att dölja mina tydligt framträdande bröstvårtor. De senaste åren har jag tänkt mer och mer på att mina tuttknoppar (som jag föredrar att kalla dem eftersom det där med vårtor ju fortfarande är ett så sabla fult ord på en fin sak!) är lite större än de flesta andras och därmed syns mer.
De senaste par åren har jag trivts sämre och sämre i bh – jag står liksom inte ut med att något håller hårt om mig konstant (och nej, det beror inte på att jag har fel storlek, min storasyster var bh-designer, så det där har jag koll på), och eftersom mina knoppar syns även genom vadderade bh:ar blir jag mer och mer inne på att helt enkelt strunta i att bära bh.
Men att ignorera vad folk tycker om det är svårt. Jag läste en gång om en brittisk kvinna som hade samma "problem" som jag, och ständigt råkade ut för män som kommenterade det. Till slut började hon helt enkelt besvara kommentarer som "Hö hö, is it cold out?" med "No, I just have extraordinary nipples".
Jag är inte riktigt där än, men jag jobbar på det. De senaste veckorna har jag och min man tittat på tv-serien Vänner på Netflix, och jag har reagerat på att Rachels, Monicas och Phoebes bröstvårtor syns – nästan jämt. På 90-talet hade man alltså inte vadderade bh:ar, och det var uppenbarligen helt normalt och okej, eftersom amerikanska kvinnor i en jättestor mainstreamserie fick gå omkring sådär utan att nån tyckte det var konstigt. Och härom dagen lyssnade jag på Neneh Cherrys gamla hit Buffalo Stance från 1988, där en del av texten går:
"That's the girls on the block with the nasty curls
Wearing padded bras sucking beers through straws"
Så på den tiden var det de slampiga tjejerna som hade vadderade bh:ar! När blev det fult och snuskigt att de fullkomligt normala kroppsdelarna bröstvårtor kan anas genom kläder?!
Än så länge tar jag fortfarande på mig bh om jag ska ha jobbmöte eller liknande, men i övrigt – kvinnor, tjejer, kan vi hjälpas åt att free the nipple igen?

Bilden jag tog först, men blev självmedveten för att bröstvårtorna syntes, och tog istället den översta bilden...