Äntligen! Den här klänningen, som jag brukar kalla min Audrey Hepburn-klänning, köpte jag i Tokyo 2006. Det var första gången jag var i Japan, och som jag minns det så var det i den första klädaffären jag var inne i, en Comme Ça-butik i Shinjuku. Jag fick hjälp av en vänlig expedit med hur man provade kläder där: man skulle ta av sig skorna och ställa dem utanför provrummet (sedan vände hon dem så att de skulle stå åt rätt håll när jag kom ut) och visade mig den lilla tunna tygpåsen jag skulle trä över huvudet för att inte riskera att kladda smink på kläderna jag provade. De hade inga större storlekar än M, eftersom de flesta japanskor är petite, och M var dessutom lite mindre än de vanligtvis är i Sverige, men jag blev så förtjust i den här klänningen – plus att jag inte kunde med att inte köpa nåt efter all hjälp jag fått – att jag köpte den fast den satt lite för tight. Men hey, att andas och äta har vi väl konstaterat genom modehistorien att det inte är så viktigt för kvinnor, eller hur?
Sen har jag förstås nästan aldrig använt den, eftersom den varit så obekväm att sitta ner i, även om den var okej när jag stod upp. Men det hade inte hjälpt även om jag försökt gå ner i vikt, eftersom den satt för tight över revbenen.
Men så nu för några månader sen gjorde jag åtminstone ett försök att göra den bättre: jag lade ut de få millimetrar som gick i sidsömmarna, men det räckte inte. Så sen gick jag till en sömmerska i stan och frågade om hon kunde göra något, och hon hittade ett par sömmar som hon kunde lägga ut – och nu efteråt ser jag inte ens vad det var hon gjorde, vilket ju betyder att hon gjorde ett bra jobb. Och nu, äntligen! Nu kan jag använda den. :)
